Jag berättar en spökhistoria – eller Logik som ett ljus i mörkret

6C42B4B6-5EC2-43CF-AC8E-BD198DD1B2F3.jpgVi har antagligen alla hört någon spökhistoria som påstås vara sann. Det finns mängder av dem, både dem som är kända över hela världen, eller lokala från just din trakt. Det finns mängder av anekdoter som påstås bekräfta alla övernaturliga fenomen.

Den här är en sann spökhistoria en vän till mig berättade en mörk natt i ett vindskydd. Den handlar om en av hans vänner, som tror på spöken och gav sig ut för att undersöka ett hemsökt hus, långt ute i skogen, i sin hemtrakt.

linje b-s.jpg

Min vän är för övrig skådespelare och helt fenomenal på att berätta. Han får verkligen lyssnarna att leva sig in i varje detalj när han berättar. Jag kommer aldrig kunna ge den liv som han gör, men berättar den i min egen stil istället. Det här är en av mina absoluta favorit-spökhistorier…

I huset vilade en orolig ande från ett barn som för länge sedan slaktats av sin pappa som mist förståndet och hade ihjäl sin tre månader gamla dotter. Enligt legenden kan barnets skrik än idag höras sent på onsdagkvällar, eftersom spöken tydligen är mycket noga med veckodagar.

Vännen och en kompis till honom gick dit en sen onsdagkväll, beväpnade endast med vars en ficklampa. Vissa spökjägare utrustar sig med mätare, mikrofoner, kameror och proton-paket. Men min väns vän och hans kompis hade inga meningslösa gadgets, bara den mest basic spökjägar-prylen. Och den skulle senare komma att rädda deras förstånd. Systematiskt genomsökte de det mörka huset. Allt var tyst, förutom ljuden av deras egna fotsteg.

Rätt som det var hörde de det mest förfärliga ljud de kunnat tänka sig. Ett skrik som fick dem båda att gripas av panik och fly så fort de kunde. Skriket kom lika oväntat som det var öronbedövande. Ingen av dem hade på allvar räknat med att verkligen få uppleva legenden. Ingen av dem brydde sig nu. Båda gav sig av härifrån så fort de kunde.

De sprang ut ur huset för att ta sig hem så fort de kunde. Legenden var sann! De hade hört skriket av det döda barnets plågade andé. Det här skulle bli en dag de kom ihåg för resten av livet, och skulle berätta för andra om och om igen, som deras historia, deras anekdot, och deras bevis för att andevärlden existerar. Det hade blivit det… om inte min väns vän hejdat sig precis när han stigit ut ur huset. En känsla som skulle kunna kallas tvivel… eller skepsis…

Han stod nu ensam kvar utanför huset och kunde fortfarande höra skriket inifrån huset, men det lät mer avlägset och mindre otäckt härifrån. Kanske hade han aldrig riktigt trott på spöken egentligen utan var bara ute efter att leka spök-jägare. Han hade i alla fall aldrig föreställt sig att någonting så här otäckt skulle hända. Men när han stod utanför huset och lyssnade på skriken hade han bara en tanke i huvudet: ”om jag springer iväg nu kommer jag ångra mig för alltid”. Och sen gjorde min väns vän det modigaste möjliga att göra i det här läget. Han vände sig om, tände sin ficklampa igen, och traskade tillbaka in i huset.

Med bultande hjärta och drypande svett letade han sig fram i det övergivna huset, mot källan till det skrikande ljuden. De ledde honom till ett skåp i köket. Med darrande hand sköt han upp dörren och såg två grävlingar som verkade para sig, utstötande ett starkt skrikande läte.

Mängden av lättnad min väns vän kände i efterhand var överväldigande. Hade han inte gått tillbaka in i huset den natten hade han för alltid trott att han stött på ett riktigt spöke. Han hade för alltid berättat historien vidare som en riktigt sann spökhistoria och givit nytt bränsle åt myten om det skrikande huset.

Den här historien belyser verkligen hur stämningen kan lura oss att dra ologiska slutsatser. Som i ”Vi hör ett skrik och drar slutsatsen att det kommer från ett spöke!?!” Tänk efter igen.

Skulle vi dra samma slutsats om vi hört skriket i ett annat sammanhang, t.ex. mitt på dagen i skolan? Ta fram Ockhams rakkniv – har vi någonsin varit med om att ett skrik kommer från ett spöke förut? Finns det några andra källor till skrik vi måste utesluta först? Samma regler för logik gäller i ett ”hemsökt” hus som mitt på dagen i en vardaglig miljö. Även om vi aldrig fått veta var skriken kom ifrån har vi ingen anledning att tro att det var spöken.

Plocka upp din ficklampa igen och se efter, antagligen hittar du en enklare förklaring än att ett påstådd ande kommit tillbaka och gör väsen av sig.
spock.jpg.jpg

linje b-s.jpg

luigi.png
Ska du ut och jaga spöken? Glöm inte bort ficklampa och damsugare. Och absolut inte det viktigaste…
ockhams-razor.jpg.jpg

7 thoughts on “Jag berättar en spökhistoria – eller Logik som ett ljus i mörkret

  1. bra historia och du har så rätt
    det är väldigt fantasilöst att inte kunna komma
    på några andra lösningar som det faktiskt
    finns fakta eller t.o.m. bevis som stödjer att de är möjliga.

  2. Åååh, gud vad hemskt:( hur kan man döda ett oskyldigt barn liksom? Vilken jävla idiot pappa asså. Hoppas han dog en plågsam död. Stackars liten asså:(. Men vad kul det var med de där grävlingarna:) haha. Skönt att det inte var nåt annat läskigt.

  3. När jag var liten så var jag och familjen på Åland. Jag och min syrra satt på stranden och solade. Allt var frid och fröjd tills vi hörde, stora, tunga steg ( ni vet, nästan som en jättemänniska typ) ute i skogen och så hörde vi något högt rop någonstans. Gissa om vi blev rädda som fan. Dom där ljuden höll på några minuter men sen så blev det knäpptyst. Vi rusade tillbaka till våran stuga och stängde dörren. Skitcreepy.

  4. det här hände då jag ok en kompis skulle cykla till ett pyjamasparty ok vi ser en gammal an gå för bi ok sen när vi kommer till kompisen så har vi jätte kul. men sen ska vi åka hem ok vi ser ett foto på en gammal man ok han ser ut som manen vi såg när vi cyklade hit så vi frågar vem de är på bilden ok hon säger att det är henner morfar men han är DÖD . då när vi cyklar hem säger vi men då måste vi ha ser hennes döda morfar gå på grusvägn ..snaka om läskigt

  5. Det här är inte så läskiga saker men endå. Jag stog i duschen och när jag ska skölja ur scahmpot ser jag en skugga stå och titta bakom duschdraperiet, jag sköljde ur schampot super fort och när jag kom ut från duschen så stog ingen där! och jag hade låst. En annan sak är att jag skulle borsta tänderna och jag stog böjt mot handfatet och jag känner mig iaktagen bakifrån. Jag står där och borstar i minuter och känner fortfarande att jag är iaktagen. Men när jag tittar bak så står ingen där, jag trodde att min mamma stått där men det hade hon inte. Min kompis berättade att när hon duschade så hade en liten flicka tittat på henne en kort stund och försvunnit! Det här vet jag inte om det är sant men min Bästis Tilda hittade ett halsband vid en skog där det tydligen sett ut att skett en våldtäkt (kläder,blod,tamp osv) hon tog upp det och samma dag träffades vi och hon berättade och sen vi hittat halsbandet så har det hänt skumma saker med oss och samma tjej som jag berätta om att nån sett henne i duschen fick också se halsbandet. Senare har det också hänt skumma saker med henne! Tacksam för svar c:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s