Vetenskap är bättre än ideologi

En grupp som kallar sig Nätverket för evidensbaserad policy har nyligen kritiserats av en bloggare som heter Jesper Ahlin (länk här). Kritiken är relevant, välskriven, saklig och jag håller inte med om den ett smack. Jag är inte affilierad med Nätverket för evidensbaserad policy på något sätt och har bara hört talas om dem kort, men gillar deras idé.

Ahlin för fram kritik mot bl.a. att de ser sig som ideologiskt oberoende, att de föreslår randomiserade kontrollstudier (och liknande instrument) som metod inom samhällsvetenskap, och ser det som orimligt att politiker ska kunna, i större utsträckning, följa vetenskapliga evidens vilket ses som övertro till statsapparaten. Jag försöker inte göra ett genomgående svar på kritiken, en del av den kan mycket väl vara giltig, men jag vill bara ta upp några punkter och göra en liknelse.


Jag tror man kan göra en liknelse med medicin. Medicin och sjukvård är en enormt viktig fråga och som många av oss inte varit vid liv idag utan. Därför bryr vi oss så pass mycket om sjukvård så att vi inte låter det bli en fråga om ideologi. Klart att det finns ideologer inom sjukvård. Vi har t.ex. homeopater som är dedikerade till en viss idé, kiropraktorer (den ursprungliga grenen) som håller fast vid att sjukdomar generellt bäst botas genom att manipulera ryggkotor och naturopater som har sin tolkning om hur kroppen fungerar och bör behandlas.

Innan vetenskaplig medicin blivit stort var ideologiskt motiverad medicin dominerande, men eftersom vi faktiskt bryr oss om huruvida vår sjukvård fungerar så vänder sig de allra flesta till vetenskaplig sjukvård.

Dagens ideologer inom medicin brukar ofta hävda att vetenskaplig medicin egentligen bara är en egen ideologi, att människokroppen är så pass komplicerad att vi aldrig kommer kunna förstå den helt och därmed är varje idé om sjukvård lika giltig och vetenskaplig medicin bara ett tolkningsätt. Ibland beskylls även det vetenskapliga förhållningssättet för att vara ett elitistiskt expertvälde som används för att trycka ner alternativa idéer.

Det här är så klart löjligt. Vi vet värdet av vetenskaplig medicin. Även om det är sant att vi aldrig kan förstå människokroppen helt betyder det inte att vi inte att alla idéer är lika giltiga. Vi kan testa saker. Noggrant. Och se hur de fungerar. Och dra slutsatser. En del idéer är demonstrativt fel. En del gör tydlig nytta. Och även om vi inte vet allt så får vi värdefull kunskap som vi kan använda oss av.

Allt eftersom vi fått bättre vetenskaplig förståelse kring medicin, har ideologierna gjorts mer än överflödiga… de verkar ofta helt verklighetsfrånvända och farliga. Och argument om att vetenskaplig medicin bara är en ideologi bland andra är rent nonsens. Vi bryr oss om evidensbaserad medicin eftersom medicin är viktigt.


Jesper Ahlin kritiserar nätverket för att ha, som exempel på hur vi ska få en bättre vetenskaplig standard inom politik, föreslagit att lagstadga att politiska beslut måste grundas på vetenskap eller beprövad erfarenhet. Jag tror Ahlin tolkar det här som ett krav från nätverket, medan jag snarare tolkar det som en idé de nämnde. I DN artikeln nämndes det här som en idé bland flera för att se till så att politiken blir evidensbaserad, och inte något som nätverket krävert officiellt (så vitt jag förstått).

Men ändå… antag att vi faktiskt har goda tydliga vetenskapliga belägg för vad som är ett bra sätt att uppnå ett visst mål politiskt, som vi vill sträva efter. Antag sedan att en politiker som säger sig vilja uppnå detta beslutar något som vi vet är galet. Här känns det uppenbart att politikern begått tjänstefel och borde tvingas förklara sig. Problemet, som jag ser det, är inte att krav på evidensbaserade beslut är fel utan att vi inte har en bra förståelse för vilken politik som är bäst i alla lägen.

Jag tror heller ingen förespråkar att inget beslut får fattas om inga evidens finns. Precis som inom medicin får vi improvisera och göra vårt bästa om vi inte vet vad som är rätt väg.

En väldigt stor del av Ahlins kritik handlar om ett motstånd mot användandet av "randomiserade kontrollstudier" (RKS) inom samhällsvetenskap. Han hävdar att användandet av RKS är fel inom politiken. Här har jag svårt för att förstå problemet. Den enda konkreta jag ser som motargument är att det är fel "testa policy på grupper av människor som vore de labbråttor". Så… är fel att göra studier på människor för att vi även gör det på labbråttor? Men vi gör även randomiserade kontrollstudier på människor inom medicin. Det är absolut inget konstigt…

Jag vet inte om RKS är det bästa sättet att bedriva samhällsvetenskap. Jag vet inte hur man designar en studie. Men jag ser inget principiellt problem med det. Och jag förstår inte alls vad Ahlins invändning är, som verkar mest principiell, eller ideologisk.

Han avslutar med att påpekar hur naivt det är att tro sig kunna "ha politiker som rättar sig efter vetenskapliga belägg". Han misstror statsapparaten grovt och tror inte den har "förnufts- och kunskapsförmåga nog att organisera samhället ”vetenskapligt”". Han oroar sig över att scenarion som: "Tänk om de i framtiden hävdar att de har funnit den Sanna Vägen för andra saker än effektiv policy. Säg, exempelvis, ”det mest rationella sättet att fördela arbetskraften på”".

Här tror jag återigen att Ahlin övertolkar vad som faktiskt föreslås. Som politiker kommer du fatta beslut i syfte att uppnå något. Att ha goda vetenskapliga underlag är inte orimligt, om bra studier finns. Det handlar inte om att han en AI-stat som beräknar konsekvenser av varje beslut och optimerar samhället i minsta detalj. Det handlar om att faktiskt bry sig om sitt jobb som politiker så pass mycket att bry sig om vad vetenskap säger mer än om ideologi.

Detta kräver inte en övertro på statsapparaten. Om väl gjorda studier visar sig att en policy där staten låter så mycket som möjligt skötas av privata aktörer är bättre så är det en väg vi rimligtvis ska gå. Inte på grund av ideologi, utan för att vi bryr oss om politik och samhället på riktigt!

I det avslutande stycket skriver Ahlin: "Mänskliga faktorer – vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet – gör att människan inte kan förväntas agera i enlighet med vetenskapliga förutsägelser." Min reaktion är… det är vad som händer när vi baserar politik på ideologi. Läkare förväntas "agera i enlighet med vetenskapliga förutsägelser". Ingenjörer gör det. Forskare gör det. Psykologer gör det.

Jag har antagligen fel om det här… men när jag läser "försvaret" av dålig vetenskaplig anknytning i form av meningen "…vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet…" får jag känslan av att författaren nästan beskriver det som något fint och mänskligt som skulle förstöra politikens själ om det försvann. Men… politik är viktigt. Vi skulle aldrig acceptera att kirurger styrdes av "vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet". Och politik är antagligen ett lika viktigt jobb som läkare och bör tas på lika stort allvar.

Även om vi idag inte har en överväldigande mängd vetenskap att basera vår politik på (vi har nog en hel del om vi letar egentligen), men det betyder inte att en politik där vi faktiskt bryr oss mera om att få bra resultat än om att slå sina ideologiska motståndare är omöjligt, eller i alla fall inte kan bli bättre.

Ahlin kritiserar även nätverket för evidensbaserad policy för att påstå sig vara "ideologiskt oberoende", när de enligt honom inte alls är det. Som jag förstår hans argument så menar han att eftersom de visst har åsikter så är de inte befriade från ideologi. Jag tror vi ser ordet ideologi på olika sätt, det här handlar mest om semantik och är egentligen en ganska ointressant fråga. Men… vi har definitivt olika syn på ideologi…

Jag gillar inte när någon säger att "jag tror – av ideologiska skäl att…", vilket Ahlin använder. Ideologiska skäl är inte en bättre motivering än "jag tror – av religiösa skäl att…". Har du goda anledningar att tro något, för fram dem istället. Ideologiska/religiösa skäl ser i min mening snarare ut som något som fyller ut bristen på argument.

Samhällen, precis som människor, är komplicerade. Både inom politik och sjukvård kan det vara svårt att formulera tydliga målbilder och vi kommer inte veta allt. Men vi kan ändå lära oss saker på riktigt och använda det. Och när vi fått tillräckligt bra koll på samhällsvetenskap kanske vi äntligen kan marginalisera ideologier inom politik också.


Dagens citat:

“An idea is something you have; an ideology is something that has you”
– Morris Berman


Det här är ett ganska hastigt och rörigt skrivet svar. På politiskfolisofi.com finns ett mer noggrant och omfattande. Ger lite länkar både till Jesper Ahlins inlägg och svaren:
http://jesperahlin.com/2015/09/01/nej-till-natverket-for-evidensbaserad-policy/
http://politiskfilosofi.com/2015/09/02/randomiserade-kontrollerade-studier-hotar-inte-manniskovardet-ett-svar-till-jesper-ahlin/

http://jesperahlin.com/2015/09/03/kanske-for-natverket-for-evidensbaserad-policy/

http://politiskfilosofi.com/2015/09/03/vi-maste-randomisera-oss-ett-andra-svar-till-ahlin/

Nätverkets artikel i DN från i våras:
http://www.dn.se/debatt/kunskap-maste-ga-fore-ideologi-och-populism/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s