Vetenskap är bättre än ideologi

En grupp som kallar sig Nätverket för evidensbaserad policy har nyligen kritiserats av en bloggare som heter Jesper Ahlin (länk här). Kritiken är relevant, välskriven, saklig och jag håller inte med om den ett smack. Jag är inte affilierad med Nätverket för evidensbaserad policy på något sätt och har bara hört talas om dem kort, men gillar deras idé.

Ahlin för fram kritik mot bl.a. att de ser sig som ideologiskt oberoende, att de föreslår randomiserade kontrollstudier (och liknande instrument) som metod inom samhällsvetenskap, och ser det som orimligt att politiker ska kunna, i större utsträckning, följa vetenskapliga evidens vilket ses som övertro till statsapparaten. Jag försöker inte göra ett genomgående svar på kritiken, en del av den kan mycket väl vara giltig, men jag vill bara ta upp några punkter och göra en liknelse.


Jag tror man kan göra en liknelse med medicin. Medicin och sjukvård är en enormt viktig fråga och som många av oss inte varit vid liv idag utan. Därför bryr vi oss så pass mycket om sjukvård så att vi inte låter det bli en fråga om ideologi. Klart att det finns ideologer inom sjukvård. Vi har t.ex. homeopater som är dedikerade till en viss idé, kiropraktorer (den ursprungliga grenen) som håller fast vid att sjukdomar generellt bäst botas genom att manipulera ryggkotor och naturopater som har sin tolkning om hur kroppen fungerar och bör behandlas.

Innan vetenskaplig medicin blivit stort var ideologiskt motiverad medicin dominerande, men eftersom vi faktiskt bryr oss om huruvida vår sjukvård fungerar så vänder sig de allra flesta till vetenskaplig sjukvård.

Dagens ideologer inom medicin brukar ofta hävda att vetenskaplig medicin egentligen bara är en egen ideologi, att människokroppen är så pass komplicerad att vi aldrig kommer kunna förstå den helt och därmed är varje idé om sjukvård lika giltig och vetenskaplig medicin bara ett tolkningsätt. Ibland beskylls även det vetenskapliga förhållningssättet för att vara ett elitistiskt expertvälde som används för att trycka ner alternativa idéer.

Det här är så klart löjligt. Vi vet värdet av vetenskaplig medicin. Även om det är sant att vi aldrig kan förstå människokroppen helt betyder det inte att vi inte att alla idéer är lika giltiga. Vi kan testa saker. Noggrant. Och se hur de fungerar. Och dra slutsatser. En del idéer är demonstrativt fel. En del gör tydlig nytta. Och även om vi inte vet allt så får vi värdefull kunskap som vi kan använda oss av.

Allt eftersom vi fått bättre vetenskaplig förståelse kring medicin, har ideologierna gjorts mer än överflödiga… de verkar ofta helt verklighetsfrånvända och farliga. Och argument om att vetenskaplig medicin bara är en ideologi bland andra är rent nonsens. Vi bryr oss om evidensbaserad medicin eftersom medicin är viktigt.


Jesper Ahlin kritiserar nätverket för att ha, som exempel på hur vi ska få en bättre vetenskaplig standard inom politik, föreslagit att lagstadga att politiska beslut måste grundas på vetenskap eller beprövad erfarenhet. Jag tror Ahlin tolkar det här som ett krav från nätverket, medan jag snarare tolkar det som en idé de nämnde. I DN artikeln nämndes det här som en idé bland flera för att se till så att politiken blir evidensbaserad, och inte något som nätverket krävert officiellt (så vitt jag förstått).

Men ändå… antag att vi faktiskt har goda tydliga vetenskapliga belägg för vad som är ett bra sätt att uppnå ett visst mål politiskt, som vi vill sträva efter. Antag sedan att en politiker som säger sig vilja uppnå detta beslutar något som vi vet är galet. Här känns det uppenbart att politikern begått tjänstefel och borde tvingas förklara sig. Problemet, som jag ser det, är inte att krav på evidensbaserade beslut är fel utan att vi inte har en bra förståelse för vilken politik som är bäst i alla lägen.

Jag tror heller ingen förespråkar att inget beslut får fattas om inga evidens finns. Precis som inom medicin får vi improvisera och göra vårt bästa om vi inte vet vad som är rätt väg.

En väldigt stor del av Ahlins kritik handlar om ett motstånd mot användandet av "randomiserade kontrollstudier" (RKS) inom samhällsvetenskap. Han hävdar att användandet av RKS är fel inom politiken. Här har jag svårt för att förstå problemet. Den enda konkreta jag ser som motargument är att det är fel "testa policy på grupper av människor som vore de labbråttor". Så… är fel att göra studier på människor för att vi även gör det på labbråttor? Men vi gör även randomiserade kontrollstudier på människor inom medicin. Det är absolut inget konstigt…

Jag vet inte om RKS är det bästa sättet att bedriva samhällsvetenskap. Jag vet inte hur man designar en studie. Men jag ser inget principiellt problem med det. Och jag förstår inte alls vad Ahlins invändning är, som verkar mest principiell, eller ideologisk.

Han avslutar med att påpekar hur naivt det är att tro sig kunna "ha politiker som rättar sig efter vetenskapliga belägg". Han misstror statsapparaten grovt och tror inte den har "förnufts- och kunskapsförmåga nog att organisera samhället ”vetenskapligt”". Han oroar sig över att scenarion som: "Tänk om de i framtiden hävdar att de har funnit den Sanna Vägen för andra saker än effektiv policy. Säg, exempelvis, ”det mest rationella sättet att fördela arbetskraften på”".

Här tror jag återigen att Ahlin övertolkar vad som faktiskt föreslås. Som politiker kommer du fatta beslut i syfte att uppnå något. Att ha goda vetenskapliga underlag är inte orimligt, om bra studier finns. Det handlar inte om att han en AI-stat som beräknar konsekvenser av varje beslut och optimerar samhället i minsta detalj. Det handlar om att faktiskt bry sig om sitt jobb som politiker så pass mycket att bry sig om vad vetenskap säger mer än om ideologi.

Detta kräver inte en övertro på statsapparaten. Om väl gjorda studier visar sig att en policy där staten låter så mycket som möjligt skötas av privata aktörer är bättre så är det en väg vi rimligtvis ska gå. Inte på grund av ideologi, utan för att vi bryr oss om politik och samhället på riktigt!

I det avslutande stycket skriver Ahlin: "Mänskliga faktorer – vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet – gör att människan inte kan förväntas agera i enlighet med vetenskapliga förutsägelser." Min reaktion är… det är vad som händer när vi baserar politik på ideologi. Läkare förväntas "agera i enlighet med vetenskapliga förutsägelser". Ingenjörer gör det. Forskare gör det. Psykologer gör det.

Jag har antagligen fel om det här… men när jag läser "försvaret" av dålig vetenskaplig anknytning i form av meningen "…vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet…" får jag känslan av att författaren nästan beskriver det som något fint och mänskligt som skulle förstöra politikens själ om det försvann. Men… politik är viktigt. Vi skulle aldrig acceptera att kirurger styrdes av "vår irrationalitet, våra magkänslor, vår okunskap och vår bångstyrighet". Och politik är antagligen ett lika viktigt jobb som läkare och bör tas på lika stort allvar.

Även om vi idag inte har en överväldigande mängd vetenskap att basera vår politik på (vi har nog en hel del om vi letar egentligen), men det betyder inte att en politik där vi faktiskt bryr oss mera om att få bra resultat än om att slå sina ideologiska motståndare är omöjligt, eller i alla fall inte kan bli bättre.

Ahlin kritiserar även nätverket för evidensbaserad policy för att påstå sig vara "ideologiskt oberoende", när de enligt honom inte alls är det. Som jag förstår hans argument så menar han att eftersom de visst har åsikter så är de inte befriade från ideologi. Jag tror vi ser ordet ideologi på olika sätt, det här handlar mest om semantik och är egentligen en ganska ointressant fråga. Men… vi har definitivt olika syn på ideologi…

Jag gillar inte när någon säger att "jag tror – av ideologiska skäl att…", vilket Ahlin använder. Ideologiska skäl är inte en bättre motivering än "jag tror – av religiösa skäl att…". Har du goda anledningar att tro något, för fram dem istället. Ideologiska/religiösa skäl ser i min mening snarare ut som något som fyller ut bristen på argument.

Samhällen, precis som människor, är komplicerade. Både inom politik och sjukvård kan det vara svårt att formulera tydliga målbilder och vi kommer inte veta allt. Men vi kan ändå lära oss saker på riktigt och använda det. Och när vi fått tillräckligt bra koll på samhällsvetenskap kanske vi äntligen kan marginalisera ideologier inom politik också.


Dagens citat:

“An idea is something you have; an ideology is something that has you”
– Morris Berman


Det här är ett ganska hastigt och rörigt skrivet svar. På politiskfolisofi.com finns ett mer noggrant och omfattande. Ger lite länkar både till Jesper Ahlins inlägg och svaren:
http://jesperahlin.com/2015/09/01/nej-till-natverket-for-evidensbaserad-policy/
http://politiskfilosofi.com/2015/09/02/randomiserade-kontrollerade-studier-hotar-inte-manniskovardet-ett-svar-till-jesper-ahlin/

http://jesperahlin.com/2015/09/03/kanske-for-natverket-for-evidensbaserad-policy/

http://politiskfilosofi.com/2015/09/03/vi-maste-randomisera-oss-ett-andra-svar-till-ahlin/

Nätverkets artikel i DN från i våras:
http://www.dn.se/debatt/kunskap-maste-ga-fore-ideologi-och-populism/

John Lennox debatterar i sverige

John Lennox verkligen fått Dawkins ateism att vacka? Och vad gör han i sverige?

linje b-s.jpg

Finns det ett övertygande argument för guds existens? Jag vet inget. Men jag e bara jag och det finns många intelligenta högutbildade perosner som faktiskt är religiösa. Bland vetenskapsmän och akademiker är andelen ateister betydligt högre än hos allmänheten, men vi hittar ändå framstående forskare som faktiskt tror på olika gudar. Hur kommer det sig? Är du vetenskapsman måste du rimligtvis ha ett ganska bra grepp om hur logik och bevis fungerar. Vad har du då för argument för att gud finns?

John Lennox är matematiker vid Oxford Universitet. Men det är inte det han är känd för. Han föreläser också och debatterar för idén att gud finns och att vetenskapliga bevis stödjer slutsatsen. Yep! Han har tydligen starka bevis för sin tro, och delar gärna med sig av dem.

Han har debatterat flertalet kända ateister och skeptiker, och läser du på kristna sidor bekräftas att Lennox klart vunnit debatterna. Här är t.ex. en bild från hans debatt med Christopher Hitchens. Du ser på hur djupt imponerad Hitchens är:
hitchensimp.png

Han är också känd för att ha pressat Richard Dawkins att erkänna att:

”A serious case could be made for a deistic god…” (länk)

En ganska betydande mening från en av ateismens största förkämpar… Så… låt oss se efter vad han har att säga…. eller oss och oss… Jag tog en titt med en av hans debatter med Richard Dawkins för att se vad han har att säga. Vem vet? Läser vi om den beröm han fått från vissa håll låter det som om han borde ha mycket tänkvärt att säga… eller…. det borde han väl…?

lelxxno debatt.png
Här är debatten. Länk finns längst ner.

Debatten jag såg handlar om Dawkins bok ”the God Delusion” och är arrangerad av den kristna organisationen ”Fixed Point”. Lennox Och… du som sitter som jag gjorde och hoppas få höra ett vettigt argument för en gud väntar tyvärr förgäves…

Nej, jag kan inte dra ut på spänningen längre. Debatten är pinsam. Och kan knappt kallas för en debatt. För det första är den mycket märkligt upplagd. Enligt ”debattens” upplägg har Lennox automatiskt sista ordet i varje ämne, vilka börjar med att moderatorn läser ett stycke ur Dawkins bok. Sen får Dawkins några minuter på sig att förklara hur han menar i med texten. Sen går turen över till Lennox som ger sitt svar och förklarar varför Dawkins har fel och gud vist finns, och stöds av vetenskap, samt just är den kristna guden och stämmer överens med bibeln. Sen går de över till nästa ämne utan att Dawkins får svara tillbaka. Dawkins påpekar gång på gång att han är otroligt frustrerar över att han inte får svara.

För det andra… ja… vad kan denna pålästa välberyktade Lennox komma med för argument? Borde han inte ha något vi inte hört redan? ….nej tyvärr. Lennox pratar på, han pratar länge, han pratar om bibeln, om vetenskap, om andra religioner, om kosmologi, biologi, missuppfattningar om gud och mycket annat.

I sin inledning menar Lennox att ”ingen av oss vill basera vårt liv på en illusion, men vilken är illusionen – ateism eller kristendomen? låt oss ta en titt på bevisen och se själva”. Han lämnar en tydlig cliffhanger som säger att snart kommer bevisen….! Men när debatten går igång… vad har han för argument tror du? Just precis, det gamla vanliga:

* DNA är sååå komplicerat – det måste ha en skapare.
* Universum är sååå komplicerat – det måste ha en skapare.
* Vetenskap kan inte förklara allt – det måste finnas en skapare.
* Vetenskapsmän förr i tiden var oftast religiösa – och de kan väl inte ha fel?
* För att lära oss om världen måste vi ha en strukturerad värld – som måste vara skapa av gud.
* Naturlagarna är sååå perfekt anpassade – alltså måste det finnas en skapare som anpassade dem.
* Ateism är också en tro som alla andra – och det finns inga bevis för den.

Okej, men det verkar ha att göra med alla religioner? Varför just kristendom? – Det enda argument han gör för det jag kan se är att:
*Bibeln gör en fantastisk förutsägelse – att universum har en början!

Och på den klassiska frågan – vad kommer gud ifrån? svarar Lennox ungefär:
* Det är orelevant. Vi tror på en gud som är evig – alltså gud behöver ingen skapare.

Det är nästan pinsamt att se dels den förfärligt dåligt upplagda debatten och dels hur Lennox pratar på, och han är ganska bra på att prata, utan att föra fram något vettigt argument. Hur kommer det sig att han har sånt gott rykte (det har han kanske inte, har mest sett det från kristna källor)? Och vad handlar det om att han fått Dawkins att erkänna att det finns rimliga argument för deism (tro på en opersonlig gud)? Det var tydligen från en annan debatt. Men hur står det till med det egentligen…? Vissa håll har skyltat med det ganska öppet:

Skärmavbild 2010-03-27 kl. 10.27.31.png
Skärmavbild 2010-03-27 kl. 08.58.05.png
Skärmavbild 2010-03-27 kl. 10.23.47.png

Sa Dawkins verkligen det? …nja… det sa han visserligen. Men det är brutalt taget ur sitt sammanhang. Vad Dawkins sa var i princip att ”När vi pratar om gud måste vi fundera över vilken gud vi talar om. det finns massor av olika. Jag kan hålla med om att man kan göra ett hyfsat argument för en deistisk gud, även om det inte är ett argument jag skulle acceptera, så kan vi ha en diskussion om det.

Att John Lennox faktiskt talar om det här som om Dawkins faktiskt på allvar verkar ha ändrat sig är bara rent oärligt och min respekt för honom sjunker till botten. Här kan du se Dawkins tydligaregöra ytterligare:

John Lennox är arrogant nog att påstå att andra religioner bara är fantasier men hans egen är på riktigt, och att vetenskap stödjer honom, utan att kunna lägga fram ett enda övertygande argument för det. Han är också oärlig nog att sno en liten del av ett citat från Dawkins och sen blåsa upp det och påstå att Dawkins är på väg att byta sida.

Han är också i Sverige idag. Om du är i Stockholm kan du bege dig till Betlehemskyrkan där den kristna föreningen Apologia har arrangerat en debatt mellan honom och Humanisternas ordförande.

Skärmavbild 2010-03-27 kl. 10.57.26.png
Hittade ingen riktigt bra direktlänk, men denna fungerar just nu.

Så är du i Stockholm, passa på att gå dit. Det är säkert underhållande. Men förvänta dig ingen överdrivet imponerande från John Lennox.

linje b-s.jpg

Mer info:

Debatten: http://www.fixed-point.org/index.php/video/35-full-length/164-the-dawkins-lennox-debate
http://www.spectator.co.uk/melaniephillips/2543431/is-richard-dawkins-still-evolving.thtml
http://en.wikipedia.org/wiki/John_Lennox
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=206976
http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=736:john-lennox-till-stockholm-debatt-med-humanisterna-27-mars&catid=34:debatt&Itemid=76

Ps. Vet du en riktigt bra anledning att tro att det finns en gud? Berätta gärna och kommentera.

ps2. Här är ett ganska bra argument dock:


(jag vet att john lennox inte är kreationist, men det är en kul video)