Skaffa ett liv efter döden – digitalt!

De flesta religioner lovar dig ett liv efter döden i en eller annan form. Här finns dock en idé som har potential att verkligen hålla vad den lovar.

Brian Brushwood, magiker bakom den fenomenala podcasten Scam-School har nu annonserat en märklig, småläskig och briljant idé han börjat på. Han skriver på sin blogg:

”On Becoming a Virtual Ghost

I’m starting a new side project, and I honestly can’t decide if it’s funny, morbid, thought-provoking or just plain weird.  It’s a performance art project that will take me decades to complete, and I’ll never get to see the results.  It’s going to affect every single person who follows me online in unpredictable and surprising ways, and hopefully spark some lively debate.”

Han har skapat en internettjänst som samlar all hans twitter och facebook aktivitet. Allt han någonsin gjort. Varje år på sin födelsedag, resten av sitt liv, checkar Brian in på sidan och berättar för tjänsten att han fortfarande lever. Den dagen Brian avlider och han inte checkar in på sin födelsedag markerar tjänsten honom som död och tar automatiskt över hans Facebook- och Twitterkonto. Från och med den dagen och framåt lever Brian vidare som en bot på internet som forfarande twittrar, uppdaterar sin facebook-status, och lever vidare digitalt.

Än så länge är tjänsten inte så välutvecklad och skulle han dö idag är allt den skulle göra att Twittra hans senaste år om och om igen varje år. Men den ät tänkt att utvecklas. På podcasten This Week in Tech pratar Brian om hur tjänsten kan utvecklas. I princip skulle tjänsten kunna samla in all data Brian pumpar in i sociala nätverk, analysera datan och skapa en hyfsat trovärdig artificiell intelligens som  fortsätter leva ett internet-liv ungefär som Brian gjort. Uppdatera Facebook, kommentera vänners status och gilla deras bilder, hälsa grattis när någon fyller år. Brian skulle kunna leva vidare för alltid som en bot på nätet.

Jag tycker idén är fascinerande. Tänk på hur mycket av vår personlighet vi lägger in i Facebook och Twitter egentligen. När vi dött har antagligen tekniken gått långt framåt och det kanske faktiskt är möjligt att ett dataprogram analyserar våra konton till sociala nätverk och skapar en AI på internet som härmar vår personlighet ganska trovärdigt. Tänk vad märkligt, sorgligt och fantastiskt att ha en avliden vän som du fortfarande kan interagera med på internet.

2009).jpeg

Det påminner faktiskt om upplägget i romanen Daemon av Daniel Suarez, i vilken en briljant programmerare som avlider har skapat en daemon, ett dataprogram som aktiverats efter hans död och agerar som en förlängning av programmerarens liv. Programmet sprider sig okontrollerat via internet och börjar genomföra hans hämnd på världen. En extremt läsvärd bok för övrigt.

Brian Brushwoods tjänst får en att fundera vad framtiden kommer göra möjligt. Kommer detta bli standard för alla? Kommer vi bli vana vid att kunna prata med en fullt trovärdig digital version av våra avlidna vänner och släktingar. Kommer det bli som i Harry Potter där avlidna personer finns tillgängliga i form av tavlor på väggen där deras personlighet finns intakt och de går att samtala med, avlidna och bortgångna, men ändå här, på låtsas.

Och framtiden kommer antagligen göra mer möjligt än vad vi kan föreställa oss idag. Tänk bort dagens fenomen som Facebook och Twitter, kommer vi kunna överföra vår personlighet digitalt när det är dags att dö för att skapa en fullständigt trovärdig artificiell version av oss själva som lever vidare även när den riktiga vi är döda? Kommer den digitala du vara medveten, eller bara en tom kopia? Kommer vi till och med en dag kunna föra över medvetandet digitalt när det är dags att kroppen dör?

Kommer teknologin genomföra det som religionen påstått sig kunna lova i alla tider – ge oss en form av evigt liv?

linje b-s.jpg

 

Nåja, det är kul att spekulera framåt, men vi lever idag och kan antagligen inte ens gissa vad som är möjligt om 200 år. Brian Brushwoods tjänst är dock en intressant idé. Den kan hittas på afterlyfe.me och när den startar på allvar kommer även du kunna skapa ett konto där och se till att i alla fall ditt Facebook-konto lever vidare efter att du själv gått bort.

Skärmavbild 2011-01-19 kl. 17.39.28.png

Vägen till evigt liv? Vad tycker du om idén? Briljant? Läskig? Omoralisk? Berätta!

linje b-s.jpg


Brian Brushwoods hemsida

Hans egen beskrivning av afterlyfe.me

Följ afterlyfe.me på Twitter

Annonser

Det spökar på dagis och norge gör fel!

Visst kan barns fantasi skena iväg ibland. Vuxnas också förstås, vi kan se saker som inte finns där och vi kan inbilla oss intryck. Speciellt om vi känner efter.

Här är en förskola i Norge som där spökhistorier flödat och flera barn har sett dörrar som öppnats och en mystisk man som smygit omkring. Och det är väl inte såå konstigt? Så är det väl på dagis?

Det här har dock gått så långt att någon i personalstyrkan faktiskt kontaktat en andeutdrivare för att få stopp på spöket. Tanken var sen att få dit en präst att välsigna dagiset. hmmm…

Skärmavbild 2010-03-28 kl. 17.01.21.png

Men ärligt talat? Vad är detta?!?!? Ska vi skydda barnen från vad som helst? Ska barnen växa upp och lära sig att medium och präster måste hjälpa dig så fort du har ett mysterium framför dig?!? Ska vi inte lära barnen initiativ och att ta saker i egna händer?!?! Annat var det på min tid….

tänker.png
Jag tänker tillbaka på när jag gick på dagis. Det var bättre förr. Då hade vi aldrig låtit nån nedrans andeutdrivare ta hand om vårat spöke! Spökar det på vårat dagis är det vårat jobb! Så var det då!

Vi hade beväpnat oss med kottar och pinnar, ja vi hade fått smuggla in dem eftersom du inte får ha vapen inomhus på dagis. Sen hade vi gillrat en fälla för spöket.

Vi hade gömt oss i kuddrummet, antagligen under sovtiden då spöket med störst sannolikhet spökar. Sen hade vi lagt ut kulor på golvet innanför dörren. Antagligen hade vi gömt oss bakom muren av kuddar som stod längs väggen. När spöket kommit in genom dörren hade det halkat på kulorna. Sen hade vi kastat oss över det och slagit det medvetslöst med våra insmugglade vapen. Men vi hade inte dödat det. Vi hade nog fångat det i en flaska eller blomkruka och tämjt det.

Sen hade spöket fått vara med oss regelbundet. De andra barnen fick stå på kö för att titta på vårt spöke. De hade fått klappa det också, om de var snälla. Antagligen hade fler barn fångat spöken efter det, och ingen hade varit speciellt rädd för dem länge.

Hade jag och mina vänner gått på det dagiset nu hade vi tagit hand om spöket själva! I vår fantasi förstås… precis som medium och präster gör!

linje b-s.jpg

Artikeln i DN:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/andeutdrivare-mot-dagisspoke-1.1065609

En norsk artikel om samma sak:
http://www.smp.no/nyheter/article190668.ece

Är det cyniskt att tala med döda?

INTRIG2.png
Intrigerna tätnar i kvällens avsnitt av MassaSaker…

linje b-s.jpg

Angående Uppdrag granskning del 5 av 22

Det här gör mig arg! Halvvägs in i detta avsnittet av uppdrag granskning handlar det om programmet ”Det Okända” som tydligen ringer upp nära anhöriga till avlidna och berättar att deras medium tror sig ha kontakt med deras anhöriga avlidna.

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 20.20.22.pngEn mamma till två avlidna döttrar blev fly förbannad då hon ringts upp av ”det okända” och fött höra att deras medium ”kontaktat” hennes barn. En arg son till en avliden man anmälde programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

I avsnittet försöker programledaren, Karin Mattisson, få ett uttalande från TV4 om det etiska i att ringa upp anhöriga och säga att deras döda släktingar är spöken. Vilket tydligen inte är så lätt att få ett rakt svar på. Men… vad säger vi om etiken i det här?

Det finns flera plan att diskutera på här – Är fenomenet på riktigt? Är det moraliskt rätt att riva upp gamla sår hos de som förlorat en nära anhörig? Luras mediumen medvetet eller tror de på sina egenskaper själva? Spelar det någon roll? Borde det finnas en lag emot det?

linje b-s.jpg

Om fenomenet är på riktigt, och våra döda släktingar faktiskt sprang runt och spökade för oss borde frågan vara ganska enkel. Klart det är okej då! Då kan vi ju faktiskt få riktig tröst av att få kontakt med våra avlidna anhöriga. Men… vi lägger inte ner mer tid på den frågan. Det är inte på riktigt! De döda är döda och pratar inte!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngStopp där! Hur vet du det? Vad vet du om att vara medium?

Ser man på, det är ju Terry Evans, medium i TV-programmet ”Det okända”. Jag minns inte att jag bjöd in dig till min blogg…

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngJag pratar visst med döda. Jag är ett medium!

Men det är inte på riktigt! Det är ett trick du gör!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngMen tänk om det är på riktigt. Då gör jag ju nånting bra!

Men det är det inte!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngMen tänk OM…?

Nej!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngEhm… det här måste vara den sämsta dialogen nånsin! Har du inget sakligt argument att komma med alls?

Nej! Jag har faktiskt ingen lust heller! Idag ska vi titta på den rent moraliska biten. Och vi lägger inte ner mer tid på det här!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngMen tänk OM OM OM…? Jag kan kontakta din farmor om du vill…?

xtreme-fury2.png
DRA ÅT HELVETE!!! DU GÅR INTE NÄRA MIN FARMOR!!!

Oj… ehm… jag tappade humöret lite… Men jag ogillar den här medium-grejen starkt! Speciellt när det blir personligt. Låt oss gå vidare…

linje b-s.jpg

Är vad ett medium gör moraliskt acceptabelt? Här är den stora frågan. Kan det vara en tröst att tro att du har kontakt med ditt olyckligt omkomna barn eller din nyligen avlidna mamma? Klart det kan. Det är säkert en fantastisk tröst. Programledaren för ”Det okända”, Caroline Giertz, säger att de haft flertalet personer som blivit enormt lättade från sin sorg då de fått tala med sina döda vänner. Och inget konstigt i det. Men…

Men jag har två problem med det. Dels är sorg en del av processen i att förlora någon. Du sörjer förfärligt mycket. Efter hand accepterar du läget och går vidare. Det är förfärligt, men så är det. Att hitta ett litet hopp om att du fortfarande kan ha kontakt med personen är förstås en jättetröst… och kan förstöra processen i att hämta sig. En person som sörjer ska inte gräva ner sig i en fantasi om att personen finns kvar och löpa risk att tappa greppet om sitt riktiga liv. …dessutom finns den uppenbara etiska invändningen. Det här är personer som ljuger och utnyttjar sårbara personer som förlorat en nära anhörig. Och det är definitivt fel!

SVT-debatt om ämnet kallade humanisternas ordförande, Christer Sturemark, programmet för ett cyniskt sätt att utnyttja människors saknad och sorg för sälja reklamplatser. Och jag kan bara hålla med.

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngStop där! Det är inget cyniskt och elakt i vad jag gör!

Nämen… Det är ju Caroline Giertz, programledare och producent för ”det okända”. Vilken överraskning!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngJag ger folk tröst och hopp då de är ledsna, vad är cyniskt med det?

Du ger dem falska hopp och tröst i något som inte är på riktigt! Att lura in sårbara människor på att gräva ner sig i en fantasi är förfärligt och högst cyniskt!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngDu dömer oss för hårt! Tänk om vi verkligen tror på det vi gör?

Du kanske tror på det, men det du gör är ändå cyniskt!

linje b-s.jpg

Vad du gör är vad som spelar roll, inte vad du tror på. Såhär t.ex:

mediom-rätt.png

Båda ljuger och utnyttjar människors sorg! Vad de gör är cyniskt oavsett vad de tror på. Eller i en annan situation. :

terrorister.png

Båda är terrorister! Det spelar ingen roll vad du tror på, vad du gör är vad som räknas. Samma sak vad gäller goda gärningar:

ge-pengar.png

De gör båda en god gärning oavsett tro. Och när vi ändå är igång att jämföra:

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 19.53.48.png

Här har vi motsatsen. De må tro samma sak, men gör helt olika saker. Och det är det som räknas!

Medium som låtsas tala med döda gör samma sak oavsett om de tror på det själva eller ej. Och att lura och utnyttja människor som drabbats av den värsta tänkbara sorgen är i högsta grad cyniskt! Oavsett om du tror på dina krafter själv eller inte. (även om det är lättare att ogilla den som luras medvetet)

linje b-s.jpg

Men borde det vara olagligt då? Alltså… att göra dåliga tv-program och att ringa upp folk kan jag inte riktigt tänka mig en lag mot. Även om folk blir sårade. Dock att sälja tjänster som medium tycker jag är klart omoraliskt. Så länge du påstår att du verkligen talar med döda. Då är det bedrägeri och bör såklart vara förbjudet. Att erbjuda en tjänst du inte kan genomföra på riktigt är ett brott och bör vara straffbart.

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngMen avvisa inte en hel yrkeskategori av medium utan att ge det en ärlig chans. Vad har du för belägg att alla medium är fejk? Har du varit hos något medium själv?

Nej!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngMen ser du inte vad du gör? Du stänger ute hela möjligheten att upptäcka ande-världen. Du kanske skulle lära dig något nytt om du bara provade!

Nje…

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngÄr det inte förmågan att ändra oss som gör oss intellektuella? Är inte öppensinnighet en egenskap vi ska ta vara på?

Jo…

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.20.36.pngSå… varför inte ge det en chans? Jag kan fixa hit en medium direkt!

Jag vet inte… jag tror egentligen inte på…

Skärmavbild 2010-02-14 kl. 22.08.13.pngHoj! Det är jag som är Jörgen Gustafsson! Medium i ”Det Okända”! Om du vill kan jag kontakta din morfar!

xtreme-fury2.png
SKIT NER ER! NI GER BLANKA FAN I MIN MORFAR!!!

Ehm… Ilskan ovan är på allvar! Kring de här ”tala-med-döda-grejen” tycker jag i vanliga fall ”dumt att luras!. Men när det blir personligt känner jag bara en riktig ilska! Jag älskade både min farmor och min morfar mycket! Idag är båda döda! Att låtsas tala med dem genom ett medium vore ett hån mot dem! De som dött lever vidare i våra minnen! Vårda dem väl! Låt för sjutton inget nedrans ”medium” röra runt i dem!

linje b-s.jpg

Puh…ett långt inlägg. Nu är jag nästan klar. Bara en sak till jag måste göra först…

psst. Terry och Jörgen!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngSkärmavbild 2010-02-14 kl. 22.08.13.png

Vad?

Jag är redo att övertygas av era krafter om ni vill…

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngBra! Jag visar!
Jag ser en äldre man… någon äldre man har dött i din närhet… hans namn börjar med… P… B… T…

Nej, visa inte mig! En person tolkar situationer fel och ser inte hela bilden. En enskild upplevelse är aldrig bevis nog att etablera ett nytt fenomen.

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngSkärmavbild 2010-02-14 kl. 22.08.13.png

Hur ska vi göra då?

Som alltid! Gör ett välkontrollerat experiment! Få det granskat och publicerat i en riktig vetenskaplig tidskrift. Visa andra att de kan replikera experimentet med samma protokoll och se samma resultat!

Skärmavbild 2010-02-12 kl. 17.22.07.pngSkärmavbild 2010-02-14 kl. 22.08.13.png

Det låter jobbigt!
Räcker det inte med att många personer intygar att vi hjälpt dem?

Nej, det måste göras ordentligt. Men om du verkligen kan tala med döda är det värt det! Du kan vinna 100 000 kr av Humanisterna, acceptans från VoF, en miljon dollar från JREF och det är bara början!

Kan du verkligen visa att det går att kommunicera med döda har du säkerligen Nobelpris i handen, samt livslång ära och berömmelse. Plus en enorm kundökning! Jag skulle absolut bli stammis!

För jag saknar verkligen folks som dött och skulle ta varje chans jag fick att få träffa dem igen. Om det var på riktigt! Annars får det vara. Och medium fortsätter vara skamlösa cyniska skitstövlar. Oavsett om de tror på sin egen kraft eller ej!

linje b-s.jpg

Mer info:
Christer Sturemarks debattartikel om ämnet!
Uppdrag granskning del 5 av 22
SVT-debatt om ämnet
Tvåbarnsmamman som blev uppringd berättar.

Och om du inte sett Bullshit-avsnittet om att tala med döda:
http://www.youtube.com/watch?v=zb39htpY6dU

Ps. Personerna som ”gästar” min blogg har inte sagt vad som står här och jag har aldrig haft någon kommunikation med dem. Deras framställning här är rent fiktiv.

Jag berättar en spökhistoria – eller Logik som ett ljus i mörkret

6C42B4B6-5EC2-43CF-AC8E-BD198DD1B2F3.jpgVi har antagligen alla hört någon spökhistoria som påstås vara sann. Det finns mängder av dem, både dem som är kända över hela världen, eller lokala från just din trakt. Det finns mängder av anekdoter som påstås bekräfta alla övernaturliga fenomen.

Den här är en sann spökhistoria en vän till mig berättade en mörk natt i ett vindskydd. Den handlar om en av hans vänner, som tror på spöken och gav sig ut för att undersöka ett hemsökt hus, långt ute i skogen, i sin hemtrakt.

linje b-s.jpg

Min vän är för övrig skådespelare och helt fenomenal på att berätta. Han får verkligen lyssnarna att leva sig in i varje detalj när han berättar. Jag kommer aldrig kunna ge den liv som han gör, men berättar den i min egen stil istället. Det här är en av mina absoluta favorit-spökhistorier…

I huset vilade en orolig ande från ett barn som för länge sedan slaktats av sin pappa som mist förståndet och hade ihjäl sin tre månader gamla dotter. Enligt legenden kan barnets skrik än idag höras sent på onsdagkvällar, eftersom spöken tydligen är mycket noga med veckodagar.

Vännen och en kompis till honom gick dit en sen onsdagkväll, beväpnade endast med vars en ficklampa. Vissa spökjägare utrustar sig med mätare, mikrofoner, kameror och proton-paket. Men min väns vän och hans kompis hade inga meningslösa gadgets, bara den mest basic spökjägar-prylen. Och den skulle senare komma att rädda deras förstånd. Systematiskt genomsökte de det mörka huset. Allt var tyst, förutom ljuden av deras egna fotsteg.

Rätt som det var hörde de det mest förfärliga ljud de kunnat tänka sig. Ett skrik som fick dem båda att gripas av panik och fly så fort de kunde. Skriket kom lika oväntat som det var öronbedövande. Ingen av dem hade på allvar räknat med att verkligen få uppleva legenden. Ingen av dem brydde sig nu. Båda gav sig av härifrån så fort de kunde.

De sprang ut ur huset för att ta sig hem så fort de kunde. Legenden var sann! De hade hört skriket av det döda barnets plågade andé. Det här skulle bli en dag de kom ihåg för resten av livet, och skulle berätta för andra om och om igen, som deras historia, deras anekdot, och deras bevis för att andevärlden existerar. Det hade blivit det… om inte min väns vän hejdat sig precis när han stigit ut ur huset. En känsla som skulle kunna kallas tvivel… eller skepsis…

Han stod nu ensam kvar utanför huset och kunde fortfarande höra skriket inifrån huset, men det lät mer avlägset och mindre otäckt härifrån. Kanske hade han aldrig riktigt trott på spöken egentligen utan var bara ute efter att leka spök-jägare. Han hade i alla fall aldrig föreställt sig att någonting så här otäckt skulle hända. Men när han stod utanför huset och lyssnade på skriken hade han bara en tanke i huvudet: ”om jag springer iväg nu kommer jag ångra mig för alltid”. Och sen gjorde min väns vän det modigaste möjliga att göra i det här läget. Han vände sig om, tände sin ficklampa igen, och traskade tillbaka in i huset.

Med bultande hjärta och drypande svett letade han sig fram i det övergivna huset, mot källan till det skrikande ljuden. De ledde honom till ett skåp i köket. Med darrande hand sköt han upp dörren och såg två grävlingar som verkade para sig, utstötande ett starkt skrikande läte.

Mängden av lättnad min väns vän kände i efterhand var överväldigande. Hade han inte gått tillbaka in i huset den natten hade han för alltid trott att han stött på ett riktigt spöke. Han hade för alltid berättat historien vidare som en riktigt sann spökhistoria och givit nytt bränsle åt myten om det skrikande huset.

Den här historien belyser verkligen hur stämningen kan lura oss att dra ologiska slutsatser. Som i ”Vi hör ett skrik och drar slutsatsen att det kommer från ett spöke!?!” Tänk efter igen.

Skulle vi dra samma slutsats om vi hört skriket i ett annat sammanhang, t.ex. mitt på dagen i skolan? Ta fram Ockhams rakkniv – har vi någonsin varit med om att ett skrik kommer från ett spöke förut? Finns det några andra källor till skrik vi måste utesluta först? Samma regler för logik gäller i ett ”hemsökt” hus som mitt på dagen i en vardaglig miljö. Även om vi aldrig fått veta var skriken kom ifrån har vi ingen anledning att tro att det var spöken.

Plocka upp din ficklampa igen och se efter, antagligen hittar du en enklare förklaring än att ett påstådd ande kommit tillbaka och gör väsen av sig.
spock.jpg.jpg

linje b-s.jpg

luigi.png
Ska du ut och jaga spöken? Glöm inte bort ficklampa och damsugare. Och absolut inte det viktigaste…
ockhams-razor.jpg.jpg